Jaaa... det tar sig.
äätta jaa!! (vänta på mig)
åå se (få se)
ha den
pappa, itta dää *pekar* (pappa sätt dig där!) ibland kommer den med en negation först när han sätter sig på vad som han tycker är mammas plats... :)
o ett älskat ord har kommit åter... mamma.... kan man smälta för så lite?!
Ropar han så är det ff aajaa! men när jag inte gör som han vill låter det "nääe mamma!"
sa! som betydde slut har utvecklats till suu
bi (bil) har fått ett l och ibland bestämd form "bile"(n)
Babblet blir tydligare... igår kväll sa han borsta tänderna fast det var inte många bokstäver som var rätt... men i sammanhanget o med helt rätt tonfall och stavelser så ja, det var det han sa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar