Farmor

Farmor mår tydligen lite bättre igen. Tillbaka på korttidsboendet som hör till kommunen fast det ligger på lasarettet. Personalen är ok. Hon var med till dagrummet o fikade när pappa i farfar var där i förra veckan. Vet inte om hon fick i sig nåt men hon satt o var med i alla fall o om man visste exakt vilket ämne hon pratade om så kunde man med god vilja också förstå vad hon sa.

Verkar inte som hon äter nåt just alls. Nåra praliner hon fått till jul hade hon fått i sig o så såg hon praliner på bordet när pappa o farfar var där. Hon försökte ta dessa men eftersom de bara fanns i hennes fantasi så gick det ju inte så bra vilket hon konstaterade.

Pappa säger att hon verkar mycket gladare nu o funderar på om hon kanske får nåt humörhöjande.

Farfar himself är ledsen. O nån kväll hade han känt sig som att han försvann, varit nära att trycka på larmet men inte gjort det... sen kom han tillbaka. Pappa läxade upp honom att han måste trycka om det känns så igen. Farfar grät.

Funderingar på annat boende. Lätt motsträvigt. Vill ju inte ha personal inne hela tiden. Ett serviceboende vore ju bra. En lägenhet med bekvämligheter, med matsal o personal som man lätt kan få tag i men annars sköta sig själv. Påstod att han har sina bekanta på Lugna vägen men han kände tydligen massor när de var på boendet o åt, sa pappa.

Farmor behöver ju ha nåt mer permanent boende i närheten av farfar då, farfar är ju livrädd att de ska skicka hem henne, det funkar ju inte. Det har de också gjort fr lasarettet så att hon plötsligt bara är utanför.... men kommunens personal verkar mer i verkligheten o har inga planer på att hon ska hem. Men det är ju som sagt farfars skräck o han ser ju ingen skillnad på kommun o landsting i o med att det ff är på lasarettet.

Det går upp o det går ner... vad blir nästa grej? När? Just nu ser det lite ljusare ut men utgången är given. Vet inget mer om det pallitativa.